Självporträtt - 17 år.



Dessa två bilder tog jag i slutet av januari för ett skolprojekt som hette 17 år. Den översta bilden fick representera mitt arbete under utställningen som vi hade i februari.

Idag har vädret varit allt annat än det på bilderna. Sol och 10-15 plusgrader. När jag kom hem från skolan la jag mig helt utslagen på verandan och sov i solen. Tänk att sol och värme kan göra en så glad. Varje år glömmer jag nästan bort den där underbara känslan när våren äntligen kommer. Försöker liksom intala mig att våren är här för att stanna trots att jag innerst inne vet att snön kan komma när som helst, nästan bara för att jävlas med oss vårkåta människor. 
Har två hemska veckor framför mig nu i skolan med långa dagar och projekt så bloggen kommer nog vara lika tyst som vanligt.

One involuntary and temporary escape.

©Ph: Erika Cardenas Hedenberg (me) INGEN KOPIERING ÄR TILLÅTEN UTAN MITT GODKÄNNANDE!
Ge mig vår, vackra färger, inspiration och glädje.

Inviger det efterlängtade lovet med en förkyldning och en redig halsont. Känns lika surt som ett kilo citron doppat i en liter socker. Jättesurt alltså. Sen börjar man fundera lite över hur allt står till när man upptäcker sig själv gråtandes framför Top Model. Har haft bättre dagar helt enkelt. Men idag påbörjade jag min "bli frisk på ett dygn"-kur till hjälp utav filtar, duntäcken, varmt te och tjocka sockor. Inget ska få stå i vägen för mina planer det här lovet. Punkt.

Måndag: Bli frisk
Tisdag: Fest hos Kovacs
Onsdag: Fixa i huset och eventuellt late night shopping på Beyond retro.
Torsdag: Födelsedagsfirande hos Alice
Fredag: Mor-och-dotter-dag (fotografiska + black swan?)
Lördag: Hang out with Carro.
Söndag: Deppa över att lovet är slut.

Jag ska viska det så att ingen hör.

En helvetes natt. Vaknade strax innan tre med så pass extrema smärtor så jag var tvungen att bli hämtad av ambulans till aktuen. Efter ungefär 4-5 timmar var jag hemma igen och sen dess har jag för det mesta sovit och tagit det lugnt. 

Tittar ut och deppar över hur snön bara blir tjockare och tjockare och hur långt borta sommar och sol känns just nu. Jag är fan inte skapad och anpassad för att leva i sånt här klimat. Ge mig en djungel och en lian så mår jag bra.

Spelas just nu.

RSS 2.0