Fred och kärlek.

Efter jobbet igår bestämde jag mig för att äääntligen hämta ut mina två engångskameror från peace and love, så tänkte att jag kanske kunde bjuda på några stycken här på bloggen. Det är något fint med festival. Trots att man vissa stunder bara vill dö av trötthet, värmeslag och äckelkänslor så vill man helst bara åka tillbaka och göra om allt igen. Att stå och svettas bland tusentals människor på en konsert, att glida runt och lyssna på musik och skratta och va glad, krama massa goa människor, pussas, skratta åt massa konstiga människor, umgås, att vakna i ett 30-40 gradigt tält utan någon luft, att gå på bajamaja, att tvätta håret i en hink och lukta usch. Åh. Längtar redan till nästa år.

Kings of leon.

Bäärs.

(Haha) Vårat camp.

Peace!

Vi åt ungefär världens största och mest efterlängtade kebabpizza någonsin.

Emelie haffade några coolingar som vi inte minns namnet på. Weho.

10 år av ren kärlek.

ph: mamma
Fasiken vad jag saknar att kunna "ta er för givet" och känna den tryggheten av att veta att ni finns där 5 dagar i veckan mellan 08.00 till 16.00. Jag saknar att spendera de långa håltimmarna i skolans infosal och höra skratten eka i korridorerna. Jag saknar våra tjafs. Jag saknar alla öppna famnar som man dagligen möttes av. Jag saknar gemenskapen. Sammanhållningen. Jag saknar ta mig fan allt.

RSS 2.0